Kabelsträckor planeras så att de korsar så lite annan infrastruktur, andra installationer och liknande som möjligt. Det är dock inte realistiskt att en kabelförbindelse ska gå i en rak linje utan att behöva gå runt några hinder. Av praktiska skäl och säkerhetsskäl används därför konstruktioner som kabeltunnlar, kabelkanaler, kabelschakt och kabelbryggor.
Kabeltunnlar och kabelrum
En kabeltunnel är ett särskilt utrymme där kablar och ledningar förläggs. Den ska vara minst 80 cm bred (i gångpassagerna) och 200 cm hög. Miljön måste vara säker för att kablarna ska skyddas mot skador. Framför allt måste kabeltunnlar och kabelrum byggas av obrännbara material. Byggnationen måste också planeras så att vatten och smuts i möjligaste mån hindras från att tränga in. För att säkerhetsreglerna ska följas krävs därför inte bara utrustning för förläggning, som ett avrullningsställ för kabeltrummor, utan också korrekt projektering av tunnlarna och övriga delar av kabelförbindelsen.
I tunnlar krävs också en rad skydd mot olika faktorer som kan skada kablarna. Framför allt används dränering, eftersom fukt oundvikligen leder till korrosion. Dessutom måste det finnas naturlig eller mekanisk lufttillförsel, som vid behov kan stängas av. Kraven på gångpassagens bredd är inte godtyckliga – de ska göra det möjligt att utrymma personer. Om tunneln är längre än 20 meter ska den ha elektrisk belysning.
Brandskyddet är mycket viktigt. Om tunneln är längre än 100 meter måste den delas in i brandceller som är högst 100 meter långa (50 meter rekommenderas). Brandcellerna ska avskiljas med brandväggar med en brandteknisk klass på minst 30 minuter.
Kabelkanaler
En kabelkanal används för förläggning av ledningar ovan eller i mark. Den kan dras i golvet eller ovanpå det. Det finns olika typer av kanaler: öppna och slutna. Måtten är så små att det förstås inte går att gå in i dem. Däremot är installationsrör, ledningar och kablar åtkomliga längs hela kanalen, vilket är praktiskt vid underhåll och eventuella reparationer. För montaget behövs rullar för kabelrännor, men en rad andra krav måste också uppfyllas. Framför allt ska kanalerna, liksom tunnlarna, byggas av obrännbara material. Det är viktigt att täckplattorna går att ta bort längs hela kanalen, men det är tillåtet med kanaler utan åtkomst uppifrån (dock inte på längre sträckor än 200 cm). På grund av korrosionsrisken krävs dränering även här. När det gäller brandskydd finns mer än en tillåten lösning. Antingen kan hela kanalen fyllas med sand, eller så delas den in i brandceller med brandskott. Tänk dock på att skotten inte får hindra dräneringen. Kanaler används på mycket olika platser, så risken för att fukt tränger in är inte densamma överallt. Om kanalen ligger i en byggnad eller ovanför grundvattennivån är det tillåtet med en botten av jord. Den måste dock skyddas ordentligt: med ett 10 cm tjockt lager packat grus och sand.
Kabelschakt
En annan konstruktion som används vid byggnation av kabelförbindelser är kabelschakt. Det är avskilda, vertikala genomföringar som förbinder minst två våningsplan i en byggnad. Kablarna fästs här på kabelstegar eller i kabelkanaler. Även kabelschakt ska byggas av obrännbara material. Dessutom delas de in i brandceller med brandskott med en brandteknisk klass på 90 minuter. Varje brandcell måste vara åtkomlig så att drift- och underhållsarbeten kan utföras.
Kabelbryggor
Kabelbryggor kallas också kabelestakader. Det är konstruktioner ovan mark för förläggning av kablar. Till dem hör oftast hyllor, kabelstegar eller kabelrännor. Det finns öppna, skyddade och slutna kabelbryggor. Av säkerhetsskäl måste metallkonstruktionen jordas. Bryggorna skyddar kablarna mot direkt solljus. De måste byggas så att kablarna kan rengöras från damm och annan smuts. Vid projekteringen av kabelbryggor beaktas också möjligheten att bygga ut installationen. Den mekaniska hållfastheten och utrymmet måste anpassas så att fler kablar kan läggas till i framtiden.
Omslutande skydd
Vid dragning av kabelförbindelsen skyddar olika typer av rullar mot mekaniska skador, till exempel en hörnrulle för kabel. Skydd behövs också när förbindelsen är i drift. Därför används skydd som tål yttre påverkan. De ger också extra skydd mot fukt, eftersom de måste monteras så att varken vatten eller slam samlas inuti. När kablarna har förlagts tätas skydden med obrännbart material.
En kabelförbindelse kräver genomtänkt projektering: element som kabelkanaler, kabelbryggor och kabelschakt visar sig vara nödvändiga. För vart och ett av dem är brandskyddet avgörande.