När en kabelförbindelse byggs är det lätt att skada isoleringen, vilket förlänger projektet och ger extra kostnader. Därför krävs rätt utrustning och att man följer god praxis och arbetsmiljöreglerna. Det är ingen slump att till synes enkla skydd som dragfjädrar av glasfiber och kabelstrumpor används.
Metoder för kabelförläggning
Vid kabelförläggning finns många riskfaktorer som kan orsaka skador, till exempel ojämn mark, för hög draghastighet eller dragkraft och felaktig styrning av kabeln i böjar. Du måste se upp för elektriska, miljörelaterade och mekaniska skador. För att undvika dem används tre olika metoder för att dra kabeln:
- Med ett särskilt draghuvud,
- Med ett specialpressat dragdon som gör det möjligt att dra i kabelns ledare,
- Med ett grepp som drar i kabelns yttermantel (en så kallad kabelstrumpa).
Oavsett hur kabeln dras går det dock inte att undvika att en vridande kraft verkar på den, och därmed finns risk för skador. Utöver utrustning som ett hydrauliskt pressverktyg används därför lekare, alltså vridbara kopplingar som tar upp vridningen. Här får man dock inte använda lekare med rullager, eftersom de är avsedda för luftledningar och inte för kabelförbindelser.
Det är också nödvändigt att förankra vinschen ordentligt, så att den inte flyttar sig under kabelförläggningen. Valet av vinsch spelar också roll – den bör helst ha en automatisk dragkraftsbegränsare som stänger av drivningen när det maximalt tillåtna värdet nås. De tillåtna värdena för kabelns böjning måste också följas. Kom ihåg att den tillåtna böjradien gäller när inga längsgående krafter verkar på kabeln. Den används till exempel när kabeln förs in i elanläggningar som ställverk eller upp i luftledningsstolpar. Den tillåtna böjradien får dock inte förväxlas med radien i en kabelböj längs sträckan. Det är ett annat värde, som avser kabelns böjning längs kabelsträckan när en längsgående kraft verkar – den kommer från vinschen. Därför måste hörnrullar placeras ut för att undvika skador.
Hur går mekanisk kabeldragning till?
Vid mekanisk kabeldragning krävs en vinsch. Utöver förankring och kontroll av dragkraften måste du tänka på den föreskrivna hastigheten: den ska ökas mjukt från 0 till högst 25 m/min. Vinschens arbete måste också övervakas.
Kabeln kan greppas på flera sätt. En enkel lösning är att använda den dragögla som tillverkaren har monterat. Ett alternativ till öglan är helt enkelt ett draghuvud. Om kabeln dras med en pressad kabelsko måste den skyddas mot fukt och smuts. Till det används oftast tejp eller krympslang. För att greppa kabeln fungerar också en kabelstrumpa, enkel eller trippel. Strumpor avsedda för luftledningar får dock inte användas, eftersom deras egenskaper skiljer sig åt.
Vilken kabelbit som måste kapas bort beror på hur kabeln greppas. Om kabeln dras i huvudledaren ska 0,5 meter kapas bort, och om en kabelstrumpa används 110 % av strumpans längd. Längs sträckan måste också kabelrullar användas: vanligast är förstås V-rullar, men oftast behövs även genomgångsrullar och ändrullar. För kabeldragning är också mycket enkel utrustning användbar, till exempel en dragfjäder.
Får kablar bäras för hand?
Det är tillåtet att bära kabeln för hand, men bara under vissa förutsättningar. För det första måste arbetstagaren hålla den med båda händerna. För det andra får kabeln inte skava mot marken eller något annat under transporten. Du måste också se upp med kabelns tillåtna böjradie för att undvika skador. Sådant arbete ska inte utföras ensam, eftersom vikten per person inte får överstiga 25 kg och avståndet mellan personerna inte får vara större än 4 meter. Det är till exempel inte tillåtet att bära kabeln på axeln.
Även manuell utdragning av kabeln är möjlig bara i vissa situationer. Den är tillåten för korta sträckor på högst 100 meter. Där får det inte finnas några långa genomföringar. Kabeln läggs i öglor vid schaktkanten och dras sedan ner i schaktet i motsatt riktning mot den som öglorna lades i. Arbetstagarna bör delas in i grupper: den första drar kabeländen, nästa kontrollerar dragningen och kabelns läge på rullarna.
Kabelförbindelser är mindre felbenägna och säkrare än luftledningar, men eftersom investeringskostnaden är ganska hög är det mycket viktigt att följa god praxis för att undvika skador på kablarna som förläggs.